Lagen är det första steget för att skapa möjligheter för medborgare att bilda sig en uppfattning om hur offentlig sektor förbrukar medel och presterar. Samtidigt blir det enklare att skapa nya e-tjänster på medborgarnas villkor och starta företag för att vidareförädla information. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Nästa steg: API!

Den nya lagen säkerställer att de västa avarterna i tillgång till information förhoppningsvis försvinner. Det är dock fortfarande så att den som vill använda information måste begära ut den från myndigheten i de flesta fall. Det innebär ett krångligt administrativt förfarande för både myndigheten och innovatören varje gång man vill uppdatera informationen. Sättet att tillhandahålla information från en myndighets perspektiv är alltså reaktivt.

För den som utvecklar en applikation är man ofta intresserad av att få kontinuerliga uppdateringar av dataunderlaget för att kunna erbjuda slutanvändaren så aktuell information som möjligt. Detta ligger även i myndighetens intresse för att säkerställa att informationen är korrekt och att eventuella korrigeringar av felaktiga uppgifter sprids så snabbt som möjligt till slutanvändare.

Lösningen på problemet är enkel. Genom ett gränssnitt (ett s.k. API – Application Programming Interface) kan man automatisera spridningen av information på ett effektivt sätt. Via gränssnittet kan datorprogram med automatik få sekundsnabba uppdateringar av informationen och sprida den vidare till slutanvändaren. Detta sker utan att en handläggare måste utföra manuella arbetsuppgifter för att sammanställa informationen till var och en som vill ha den.

Tyvärr är det få myndigheter som insett fördelarna med ett maskinläsbart gränssnitt till sin information.

Mot länkad data

Ett API kan utformas på olika sätt och informationen som tillhandahålls kan även den distribueras i olika format. Just nu befinner vi oss i ett läge där de som utvecklar API:er till en informationskälla gör det med ett stuprörsperspektiv. Det gör det lätt att untyttja information från en enskild datakälla på ett effektivt sätt, men kan kräva en hel del programmering av den som vill knyta samman flera datakällor med relaterad information. Fördelarna med ett API är dock så stora att det är bättre att denna utveckling sker än att man avvaktar ett gemensamt synsätt på API:er i offentlig sektor.

På sikt bör vi som i Storbritannien försöka enas om ett gemensamt synsätt på hur vi uttrycker information. Där säkerställer man att alla yndigheters API:er fungerar på samma sätt och att information som berör samma objekt är sammanlänkad på ett standardiserat sätt (t.ex. har man samma identifierare på en kommun i olika informationskällor). Det skapar fantastiska möjligheter att göra sammanställningar och hitta samband på ett sätt som inte tidigare varit möjligt. Och allt baserat på information som redan finns.

Andra gläds också åt PSI-lagen

Moderate riksdagsledamoten Henrik von Sydow skriver ett öppet brev till 18 myndigheter om sin syn på PSI-lagen.

Nedan kommer ett upprop till myndigheterna av Jonas Lejon och Joakim Jardenberg som citeras här:

Kära generaldirektörer, låt oss tillsammans göra världen bättre!

Ni sitter sedan många år tillbaka på stora mängder data som är intressant ur flera aspekter. Det handlar om information som vi skattebetalare redan betalt för. Olika aktörer i samhället kan vidareutnyttja information för olika ändamål, t.ex. genom skapandet av nya e-tjänster, såväl kommersiella och ideella. Men ofta har det varit förknippat med stora kostnader och svårtillgängliga lösningar. Äntligen ser vi en ändring komma till stånd.

Lagen vi väntat på sedan 2003…

Att vi entreprenörer kan ta del av denna information även elektroniskt har vunnit laga kraft sedan idag, den 1:a juli 2010. Den så kallade PSI-lagen (Prop. 2009/10:175) öppnar upp för stora möjligheter att skapa tjänster som förbättrar vardagen för oss alla.

Att ni själva sitter på kunskapen att förädla denna information i viss mån är mycket möjligt, rent av sannolikt, men om fler får möjlighet att jobba tillsammans så kommer garanterat resultaten att bli ännu bättre. Det saknas sannerligen inte internationella exempel på de effekter man får av att släppa publikt data tillgängligt för vidareutnyttjande.

Vi vill därför uppmana alla myndigheter och deras chefer att snarast börja arbeta i PSI-direktivets anda och uppfylla den intention som lagen speglar. Citerar från regeringskansliets sida om PSI – vidareanvändning av information:

”Syftet med lagen är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter.”

För att detta ska bli verklighet krävs i praktiken ett API till era tjänster. Vi vill därför med detta brev uppmärksamma er på behovet av att ni skyndsamt öppnar upp en sådan möjlighet. Först då kan vi börja jobba på allvar, och först då kan både ni, vi, lagstiftarna och samhället se den fulla nyttan av den utveckling som startar nu. Vi är många som är villiga att hjälpa till, så se det här brevet också som en utsträckt hand. Dialogen är igång, nu är bollen er.

Ovanstående text är i huvudsak författad av Jonas Lejon (ansvarig bland annat för tjänsten govdata.se), bearbetad av Joakim Jardenberg (bland annat projektledare för Makten och Öppenheten) och helt fri att kopiera, bearbeta och vidarebpublicera enligt CC0.

Partierna som ingår i underlaget är Centerpartiet, Feministerna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Piratpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Samtliga har ett användarkonto på Twitter som jag uppfattat som det officiella kontot för partiet. Tillsammans har de ca 16000 följare (användarkonton som är kopplade till partiets användarkonto) och har gjort ca 9000 inlägg. I nästa nivå, antalet följare till varje följare, finns uppskattningsvis ca 10 miljoner användarkonton. Denna information kan ange den potentiella räckvidden i andra nivån av vidarebefodrade meddelanden (s.k. “re-tweets”).

Länk till hela underlaget finns i slutet av artikeln.

Överblick

Detta är ett utsnitt ur den kompletta översiktsbilden (se länk längst ner på denna sida). Genom att rita ut linjer mellan partiers användarkonton och följares användarkonton på ett sätt som minimerar avstånden mellan dem kan man få en överblick som visar hur ett partis följare är fördelade. Streckets färg är satt till partiets färg. Användarkonton som är kopplade till flera partier hamnar närmare mitten av kartan och användare som bara följer ett parti hamnar i ytterkanterna. T.ex. finns de flesta journalister och redaktioner i mitten av kartan eftersom de ofta följer många partier.

I kartan framgår att merparten av ett partis följare bara följer ett parti (“svansen”). Storleken på partiernas bubblor i kartan är proportionella mot antalet följare (inkommande streck). Antalet anges även i siffran under partibeteckningen. Journalister och politiskt intresserade återfinns i mitten av kartan där det blir trångt mellan streck och kontonamn.

Meddelanden

Partierna använder sin twitterkanal på lite olika sätt. Några använder den främst till att trycka ut länkar till partiets pressmeddelanden men flera verkar besvara inkommande frågor. Utrymmet för meddelanden på Twitter är kort (140 tecken) så det är svårt att föra dialog i större omfattning. Andelen svar beror såklart även på antalet inkomna frågor och möjligheterna partiet haft att besvara dem. Vissa kan ha besvarats i privata direktmeddelanden och har då inte tagits med i statistiken.

Mer material

För att du själv skall kunna dra dina egna slutsatser kan du ladda ner hela kartan i PDF-format. Genom att zooma i filen kan du titta på olika detaljer. Kontonamn är dolda i denna för att göra det möjligt att få en överblick över informationen. Filen är ca 2 Mb stor, och går att skriva ut i jätteformat för den som är lagd åt det hållet.

Observera att denna sammanställning gjorts i raskt tempo. Eventuella felaktigheter du hittar beror på rent slarv från min sida.

Politiska partier på Twitter av Peter Krantz får användas enligt Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige License.

Vad som är mindre bra är hur priserna skiljer sig mellan de olika distributionssätten. När jag tittade på boken “Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman” ser prisbilden ut så här för några av de olika alternativen:

Kostnaden för verket som nedladdningsbar mp3 är alltså dyrare än mp3 på CD. En stor del av skillnaden ligger i de olika momssatserna, 25% på den nedladdningsbara mp3-versionen och 6% (bokmoms) på den mp3-version som distribueras på CD. Många reagerar nog på det ologiska i den prissättningen och det bidrar kanske inte till att stimulera innovation i nya distributionskanaler.

Differentierad moms och innovation

Man kan vara för eller emot differentierade momssatser på olika typer av produkter och tjänster. Ramarna för en differentierad moms måste ju ändå sättas och i gränslandet för produktdefinitionen kommer det säkerligen att alltid finnas gråzoner som skapar situationer som denna. Framgent kommer det säkerligen att dyka upp ytterligare problem med verk som inte organiseras i en tydlig monosekventiell struktur (hej iPad). Det finns en uppsjö andra gråzoner som Rasmus Fleischer redogjort för.

Samtidigt har andra (se t.ex. The Ark som provar distribution av CD med tidning) upptäckt fördelen av att samdistribuera produkter med saker som ger lägre moms.

Gav momssänkningen någon effekt i konsumentpriserna på böcker? Enligt SCB:s slutrapport till Bokpriskommissionen finns en effekt som dock är lägre än den förväntade:

Momssänkningen motsvarar i sig en prissänkning på 15,2 procent, vilket med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen därefter (enligt konsumentprisindex, KPI) ger en förväntad prissänkning på netto 11,4 procent mellan 2001 och 2004. Denna förväntade prissänkning anges i diagrammet med linjen IJM (inflationsjusterad momssänkning) och beräknas till 11,4 procent.

Konsumerade vi mer kultur på grund av detta? Det verkar finnas mycket lite information om det blev någon effekt av bokmomsen (annat än att de etablerade förlagen verkar ha ökat vinstmarginalen något). Om syftet var att få en större spridning är det märkligt att momsen på “e-böcker, nättidningar och annan information som man läser elektroniskt, t.ex. via Internet” är 25%. Det bidrar ju inte direkt till att stimulera innovation i hur vi skapar och distribuerar innehåll.

Jag lutar åt att en enhetlig moms bättre bidrar till att nya distributionsformer och nya typer av verk utvecklas i snabbare takt.

Nåväl, jag har elegitimation via min bank och tänkte att det kunde vara intressant att se om det hänt något sedan 2007 då jag kunde konstatera att det var 47 steg för att installera e-leg på min dator (som inkluderade avancerade konfigurationer som gjorde min webbläsare obrukbar i vissa lägen).

Jag loggar in på min bank och blir vidareskickad till Telia och deras guide för installation av e-legitimation. Mitt i processen ber de mig installera Net iD, den klientprogramvara som behövs för att det hela skall fungera. Jag ser med glädje att det kommit ut en ny version (5.3) som utlovar stöd för precis mitt operativsystem (OS X 10.6) och den webbläsare jag använder (Firefox 3.6). Installationen ber mig starta om Firefox och sedan starta Net iD.

Net iD drar igång Firefox och visar en tom sida med två flikar; “Home” och Support”. Support är vald.

Fliken Home har en klickbar text “Information about the current installation and contact information to the support”. Klickar jag på den hamnar jag på den tomma fliken support. För den ovane tar processen slut här eftersom det inte finns någon information om hur man kommer vidare. Jag misstänker att jag behöver installera om och googlar. Hamnar på Telias supportsida för e-legitimation där det finns en fråga/svar funktion med den lovande rubriken “Hur avinstallerar jag e-legitimation?”. Där ber de mig besöka en sida där det skall vara möjligt att få hjälp med att avinstallera.

Den sidan ser ut så här:

Jag ger mig inte. Jag googlar vidare och hittar en annan sida som utlovar information om hur man avinstallerar Telia e-legitimation. Gissa vart den leder…

Jag försöker med fruns dator. Hon har ett e-leg som fungerar, men efter att jag har gått igenom processen och tvingats installera Net iD 5.3 har jag gjort den obrukbar för e-tjänstanvändning. När jag nu för femte gången loggar in på min bank och initierar e-legsguiden kommer jag till en skärm med ett felmeddelande: “document.iid.GetProperty is not a function”.

Jag hittar en mailadress till supporten (det verkar inte gå att ringa dem). Jag inser att det inte är solklart för den ovane användren vad som är skillnaden mellan e-legitimationen och programvaran Net iD. Hur man avinstallerar Net iD på Mac verkar inte finnas någon information om.

Uppdatering

Jag får ett svar från supporten som innehåller ett shellscript för att rensa bort allting, även mappen /Users/$USER_NAME/Library/Application Support/Mozilla vilket gör mig något nervös. Mailet innehåller även instruktioner om “chmod +x” och “sudo” diverse. Jag funderar ett tag på hur användare som inte är vana vid Bash skall klara av att köra scriptet.

Nåväl, efter att allt är klart verkar det som att jag kan börja om med att installera Net iD igen. Jag loggar in på banken och begär ut mitt gisssningsvis 12:e e-leg på ett dygn.

Our policies lag behind new trends, causing unnecessary restrictions on the use of new technology. Past practices too often resulted in inefficient use of purchased IT capabilities across the federal government. We are dedicated to addressing these barriers and to improving the way government leverages new technology.

Min erfarenhet av IT i offentlig sektor är att man i huvudsak använder gammal teknik och utvecklar med gamla metoder. Detta kan leda till stora kostnader för staten främst genom att:

• duktiga systemutvecklare anställda på myndigheter tenderar att sluta för att det finns roligare arbetsuppgifter på annat håll,
• kostnaderna för att verksamhetsutveckla med IT blir större för staten än för organisationer i den privata sektorn när det går åt fler mantimmar än nödvändigt,
• eftersom nyttan med ett IT-system uppstår först i användningen av detsamma så går medborgare och anställda miste om effektiviseringar när det tar lång tid innan funktionalitet kommer på plats,
• kvaliteten blir lidande vilket leder till minskad nytta.

Det är tunt med deltagare från offentlig sektor inom Agile Sweden och andra forum där man diskuterar moderna sätt att utveckla IT-system. De tekniska plattformar jag kommer i kontakt med på myndigheter spenderar man ofta en hel del tid på att brottas med istället för att ha stöd av.

Man kan konstatera att IT är och kommer att vara en central del av det offentligas verksamhetsutveckling och det är därför viktigt att arbetet bedrivs effektivt. Med tanke på storleken av statens kostnader för IT borde det finnas mycket pengar att spara.

Hur skulle man kunna gå vidare?

Kan man inspirera myndigheter till att bli mer effektiva i systemutveckling så att staten blir en attraktiv arbetsgivare för utvecklare? Kan man skapa ett klimat där verksamheter tycker att dialog med sin IT-organisation blir kul istället för tröstlös? Kan staten bli en effektiv systemutvecklingsmaskin? Kan man implementera kontinuerlig förbättring som en del av ett patos för offentliga tjänstemän?

I Danmark (för det är banne mig alltid i Danmark när man pratar om sådana här saker) har man samlats runt IT- och telestyrelsens digitaliser.dk. Eftersom det är öppet för vem som helst att delta har jag varit med ett tag. Det är upplyftande att se vilka diskussioner och gemensamma workshops man anordnar för att stödja utvecklingen av den digitala förvaltningen. Inom kort redovisar de sitt test av systemintegration enligt REST-principerna i en workshop. Handfast, billigt och framföra allt på riktigt.

Men tittar man på det finstilta finns det en del saker som inte är så bra. Riksantikvarieämbetet har begränsat användningen av de lågupplösta bilderna till “privat och ideellt bruk”. För de företag som skulle vilja tjäna pengar på att använda bilderna i sin verksamhet, eller för att skapa nya affärsmöjligheter hänvisas istället till en prislista. Detsamma gäller om du vill använda högupplösa versioner av bilderna (vilket är ett krav om de skall användas i tryckta produkter av något slag). Prislistan varierar beroende på användningssätt, geografisk spridning, storlex, upplaga med mera och bidrar till att göra ett belsut om användning komplicerad.

Några exempel:

• Användning av en bild i annons på “första sidan” på en webbplats i lågupplöst form: 4600 kr (gäller ett år)
• Användning av en bild på en halvsida i en reklambroschyr: 1800 kr (för en mindre upplaga).

Utöver kostnaderna för de högupplösta versionerna och kommersiell användning finns det ytterligare villkor. För de lågupplösta bilderna på Flickr Commons måste du länka tillbaka till bildens sidan på Flickr (som t.ex. i bilden ovan) när du använder den i webbsammanhang.

Varför har Riksantikvarieämbetet lagt ner så mycket tid på att göra det så svårt att använda material där upphovrätten löpt ut?

Men, statyn bleknar i jämförelse med den 18 meter höga statyn av en Gundam-robot som invigts i Tokyo häromdagen:

Pinocchio når m a o till midjan på denna och saknar dessutom belysning och rörligt huvud.

När får vi se en svensk stad som vågar satsa lite mer offensivt på offentlig utsmyckning? Vågar man gissa på att Gundam-statyn blir ett utflyktsmål i en annan skala?

(Bilder från Flickr. Klicka på dem för att se information om fotograf mm)

Det har dock framkommit att flera rådgivare utanför den amerikanska administrationen har tillgång till materialet. Att flera av dessa kommer från stora upphovsrättsorganisationer kanske inte är så konstigt men lär ge bränsle åt konspirationsteoretiker.

Mer detaljer och lista på några som har insyn finns hos Knowledge Ecology: Cleared advisors that have access to secret ACTA documents.

Via offentlighetsprincipen har vi i Sverige under en lång tid haft möjlighet att ta del av information från staten. Genom att kontakta t.ex. en myndighet kan vem som helst begära ut handligar.

Detta kan ha lett till att vi missat den förändring som pågår i många andra länder just nu. När allt mer information är digitaliserad skapas det möjligheter att vidareförädla denna information för att skapa ett mervärde som det går att bygga företag på. I Sverige anser vi att vi redan implementerat PSI-direktivet (se nedan).

Det gäller inte bara kartmaterial och information om privatekonomi utan även stora delar av den kulturskatt som väntar på att släppas lös.

Dessutom kan man med digital information skapa möjligheter för medborgare att bilda sig en uppfattning om hur offentlig sektor förbrukar medel och presterar. Det ger helt andra möjligheter till insyn och delaktighet i den verksamhet som finansieras med offentliga medel. Tidigare var sådana analyser mycket tidskrävande och krävde inblandning av ett stort antal personer.

Ett tredje skäl är att offentlig sektors egen tillgång till information från andra offentliga organisationer skulle förenklas.

Detta är tre tungt vägande orsaker för att från statens sida skapa principer för hur offentlig verksamhet bör dela med sig av den digitala information de har idag. I USA har en grupp har banat vägen för en samling principer för hur offentlig information bör delas under namnet OpenGovData. Jag har översatt dessa principer med avseende på digital information och anpassat vissa punkter för svenska förhållanden nedan.

Principer

För att klassificeras som öppen digital offentlig information skall information vara:

1. Komplett
   Information som inte innehåller personuppgifter eller lyder under sekretess görs tillgänglig i så stor omfattning som möjligt. Detta gäller särskilt databaser med material som skulle kunna vidareförädlas.
2. Primär
   Information skall så långt det är möjligt tillhandahållas i orginalformatet. Bild- och videomaterial skall tillhandahållas i högsta möjliga upplösning för att möjliggöra vidareförädling.
3. Aktuell
   Information skall tillgängliggöras så snabbt som möjligt så att värdet av den inte försvinner. Det bör finnas mekanismer för att automatiskt kunna få information om uppdateringar.
4. Tillgänglig
   Information görs tillgänglig för så många användare som möjligt för så många ändamål som möjligt.
5. Maskintolkningsbar
   Informationen är strukturerad på ett sätt som möjliggör maskinell bearbetning och samkörning med andra register. Detta förutsätter elektroniska identifierare, beskrivningar av strukturmodeller och så låg teknisk komplexitet i formatet som möjligt.
6. Fri
   Informationen är tillgänglig för alla utan krav på betalning, licensvillkor eller registreringsförfaranden.
7. I ett öppet format
   Det format informationen lämnas i följer en öppen standard (se definition i European Interoperability Framework 1.0 s. 9), alternativt är dokumentationen till fomatet fritt tillgänglig och fri från patentlicensvillkor.

Många kanske reagerar på att informationen skall vara tillgänglig utan kostnad. Det är en avgörande faktor för att någon skall kunna testa en affärsidé. Att utveckla en tjänst som på sikt skulle kunna skapa intäkter kräver idag i princip enbart en begagnad laptop och kunskap. Därför blir även trösklar i form av små avgifter för tillgång till material hinder för nyföretagande på offentlig information. Vidare så skapar betalningsmekanismen en trögrörlighet (och administrativ börda). Initativet 24h business camp har en gång för alla visat vad drivna människor med begagnade laptops kan åstadkomma över en helg.

I England har man i lyckats starta intressanta projekt runt transparens och insyn i offentlig verksamhet. Se bl.a:

• Barcamp UK GovWeb 09: En intensiv workshop där massor av människor möts för att se hur offentlig förvaltning online skulle kunna utformas. Deltagare inkluderar offentlig förvaltning, privatpersoner, konsulter och andra (skulle vara intressant att se om liknande kunde genomföras i sverige…).
• Show us a better way: Tävling som brittiska staten (via Power of Information Task Force) anordnat för att se vilka tjänster som kan skapas mot offentlig information.
• They work for you (del av mySociety.org): Transparens genom att samla in och möjliggöra diskussion runt politiska förslag.
• Fixmystreet.com (med fritt kartmaterial från Ordnance Survey): Medborgare hjälper kommunen hitta problem med vägar i området.

I Sverige har vi idag en hel del informationsresurser som inte är tillgängliga på ett enkelt sätt. Kartinformation är ett område som fått kritik för att staten via Metria bedriver osund konkurrens (se artikeln Myndigheter anklagas för osund konkurrens i Computer Sweden).

Det finns gott om andra offentliga informationsresurser som väntar på att frigöras, företag som kan bildas och nya tjänster som kan skapas. Det är dags att frigöra offentlig digital information!

(Enligt genomförandedatabasen (sök på 32003L0098) anses PSI-direktivet genomfört i: 1949:105 Tryckfrihetsförordningen,1974:152 Regeringsformen, 1980:100 Sekretesslagen, 1986:223 Förvaltningslagen, 1992:191 Avgiftsförordning, 1994:1383, 1995:1322 och 2008:31).

Ian Rogers är inne på samma spår i sin presentation från Grammy Northwest MusicTech Summit. I korthet kan man säga lite vad man vill om hälsan i musikbranschen, beroende på vilken statistik man tittar på. Att skivförsäljning minskar är det förmodligen ingen som ifrågasätter. Du kan ju inte spela en CD på din mp3-spelare. Mer intressant är det att titta på lite andra mätvärden. Några highlights:

• Musikkonsumtionen ökar kraftigt. 53 miljoner sålda iPods 2007 (en ökning med nära 60%) återspeglar ett stort musikintresse bland många.
• Under 2007 uppmättes 1.6 miljarder köpbeslut för musik, 300 miljoner fler än de 1.3 miljarder köpbeslut som togs 2006. Många är alltså villiga att betala för musik.
• I nordamerika var det 2007 all-time-high (för nionde året i rad) i intäkter i konsertindustrin (se Forbes: Another Record Year For The Concert Industry) med en omsättning på nära 4 miljarder dollar.

Ian fortsätter med att titta på branschen ur ett annat perspektiv än börsvärdet för enskilda skivbolag. När det kommer till möjligheterna för artister att tjäna pengar på sin musik verkar det finnas stora möjligheter med nätet som plattform. När artister själva hanterar releaser verkar det gå riktigt fort för många att komma upp i intäkter som motsvarar vad man tidigare fick ut från ett skivbolag. Även för artister som inte är lika etablerade som de som provat nya sätt att distribuera sin musik.

Uppenbarligen är framtiden ljus för både artister och musikkonsumenter, men det finns kanske en del att göra på skivbolagssidan…