Nåväl, jag har elegitimation via min bank och tänkte att det kunde vara intressant att se om det hänt något sedan 2007 då jag kunde konstatera att det var 47 steg för att installera e-leg på min dator (som inkluderade avancerade konfigurationer som gjorde min webbläsare obrukbar i vissa lägen).

Jag loggar in på min bank och blir vidareskickad till Telia och deras guide för installation av e-legitimation. Mitt i processen ber de mig installera Net iD, den klientprogramvara som behövs för att det hela skall fungera. Jag ser med glädje att det kommit ut en ny version (5.3) som utlovar stöd för precis mitt operativsystem (OS X 10.6) och den webbläsare jag använder (Firefox 3.6). Installationen ber mig starta om Firefox och sedan starta Net iD.

Net iD drar igång Firefox och visar en tom sida med två flikar; “Home” och Support”. Support är vald.

Fliken Home har en klickbar text “Information about the current installation and contact information to the support”. Klickar jag på den hamnar jag på den tomma fliken support. För den ovane tar processen slut här eftersom det inte finns någon information om hur man kommer vidare. Jag misstänker att jag behöver installera om och googlar. Hamnar på Telias supportsida för e-legitimation där det finns en fråga/svar funktion med den lovande rubriken “Hur avinstallerar jag e-legitimation?”. Där ber de mig besöka en sida där det skall vara möjligt att få hjälp med att avinstallera.

Den sidan ser ut så här:

Jag ger mig inte. Jag googlar vidare och hittar en annan sida som utlovar information om hur man avinstallerar Telia e-legitimation. Gissa vart den leder…

Jag försöker med fruns dator. Hon har ett e-leg som fungerar, men efter att jag har gått igenom processen och tvingats installera Net iD 5.3 har jag gjort den obrukbar för e-tjänstanvändning. När jag nu för femte gången loggar in på min bank och initierar e-legsguiden kommer jag till en skärm med ett felmeddelande: “document.iid.GetProperty is not a function”.

Jag hittar en mailadress till supporten (det verkar inte gå att ringa dem). Jag inser att det inte är solklart för den ovane användren vad som är skillnaden mellan e-legitimationen och programvaran Net iD. Hur man avinstallerar Net iD på Mac verkar inte finnas någon information om.

Uppdatering

Jag får ett svar från supporten som innehåller ett shellscript för att rensa bort allting, även mappen /Users/$USER_NAME/Library/Application Support/Mozilla vilket gör mig något nervös. Mailet innehåller även instruktioner om “chmod +x” och “sudo” diverse. Jag funderar ett tag på hur användare som inte är vana vid Bash skall klara av att köra scriptet.

Nåväl, efter att allt är klart verkar det som att jag kan börja om med att installera Net iD igen. Jag loggar in på banken och begär ut mitt gisssningsvis 12:e e-leg på ett dygn.

Our policies lag behind new trends, causing unnecessary restrictions on the use of new technology. Past practices too often resulted in inefficient use of purchased IT capabilities across the federal government. We are dedicated to addressing these barriers and to improving the way government leverages new technology.

Min erfarenhet av IT i offentlig sektor är att man i huvudsak använder gammal teknik och utvecklar med gamla metoder. Detta kan leda till stora kostnader för staten främst genom att:

• duktiga systemutvecklare anställda på myndigheter tenderar att sluta för att det finns roligare arbetsuppgifter på annat håll,
• kostnaderna för att verksamhetsutveckla med IT blir större för staten än för organisationer i den privata sektorn när det går åt fler mantimmar än nödvändigt,
• eftersom nyttan med ett IT-system uppstår först i användningen av detsamma så går medborgare och anställda miste om effektiviseringar när det tar lång tid innan funktionalitet kommer på plats,
• kvaliteten blir lidande vilket leder till minskad nytta.

Det är tunt med deltagare från offentlig sektor inom Agile Sweden och andra forum där man diskuterar moderna sätt att utveckla IT-system. De tekniska plattformar jag kommer i kontakt med på myndigheter spenderar man ofta en hel del tid på att brottas med istället för att ha stöd av.

Man kan konstatera att IT är och kommer att vara en central del av det offentligas verksamhetsutveckling och det är därför viktigt att arbetet bedrivs effektivt. Med tanke på storleken av statens kostnader för IT borde det finnas mycket pengar att spara.

Hur skulle man kunna gå vidare?

Kan man inspirera myndigheter till att bli mer effektiva i systemutveckling så att staten blir en attraktiv arbetsgivare för utvecklare? Kan man skapa ett klimat där verksamheter tycker att dialog med sin IT-organisation blir kul istället för tröstlös? Kan staten bli en effektiv systemutvecklingsmaskin? Kan man implementera kontinuerlig förbättring som en del av ett patos för offentliga tjänstemän?

I Danmark (för det är banne mig alltid i Danmark när man pratar om sådana här saker) har man samlats runt IT- och telestyrelsens digitaliser.dk. Eftersom det är öppet för vem som helst att delta har jag varit med ett tag. Det är upplyftande att se vilka diskussioner och gemensamma workshops man anordnar för att stödja utvecklingen av den digitala förvaltningen. Inom kort redovisar de sitt test av systemintegration enligt REST-principerna i en workshop. Handfast, billigt och framföra allt på riktigt.

Men tittar man på det finstilta finns det en del saker som inte är så bra. Riksantikvarieämbetet har begränsat användningen av de lågupplösta bilderna till “privat och ideellt bruk”. För de företag som skulle vilja tjäna pengar på att använda bilderna i sin verksamhet, eller för att skapa nya affärsmöjligheter hänvisas istället till en prislista. Detsamma gäller om du vill använda högupplösa versioner av bilderna (vilket är ett krav om de skall användas i tryckta produkter av något slag). Prislistan varierar beroende på användningssätt, geografisk spridning, storlex, upplaga med mera och bidrar till att göra ett belsut om användning komplicerad.

Några exempel:

• Användning av en bild i annons på “första sidan” på en webbplats i lågupplöst form: 4600 kr (gäller ett år)
• Användning av en bild på en halvsida i en reklambroschyr: 1800 kr (för en mindre upplaga).

Utöver kostnaderna för de högupplösta versionerna och kommersiell användning finns det ytterligare villkor. För de lågupplösta bilderna på Flickr Commons måste du länka tillbaka till bildens sidan på Flickr (som t.ex. i bilden ovan) när du använder den i webbsammanhang.

Varför har Riksantikvarieämbetet lagt ner så mycket tid på att göra det så svårt att använda material där upphovrätten löpt ut?

Men, statyn bleknar i jämförelse med den 18 meter höga statyn av en Gundam-robot som invigts i Tokyo häromdagen:

Pinocchio når m a o till midjan på denna och saknar dessutom belysning och rörligt huvud.

När får vi se en svensk stad som vågar satsa lite mer offensivt på offentlig utsmyckning? Vågar man gissa på att Gundam-statyn blir ett utflyktsmål i en annan skala?

(Bilder från Flickr. Klicka på dem för att se information om fotograf mm)

Det har dock framkommit att flera rådgivare utanför den amerikanska administrationen har tillgång till materialet. Att flera av dessa kommer från stora upphovsrättsorganisationer kanske inte är så konstigt men lär ge bränsle åt konspirationsteoretiker.

Mer detaljer och lista på några som har insyn finns hos Knowledge Ecology: Cleared advisors that have access to secret ACTA documents.

Via offentlighetsprincipen har vi i Sverige under en lång tid haft möjlighet att ta del av information från staten. Genom att kontakta t.ex. en myndighet kan vem som helst begära ut handligar.

Detta kan ha lett till att vi missat den förändring som pågår i många andra länder just nu. När allt mer information är digitaliserad skapas det möjligheter att vidareförädla denna information för att skapa ett mervärde som det går att bygga företag på. I Sverige anser vi att vi redan implementerat PSI-direktivet (se nedan).

Det gäller inte bara kartmaterial och information om privatekonomi utan även stora delar av den kulturskatt som väntar på att släppas lös.

Dessutom kan man med digital information skapa möjligheter för medborgare att bilda sig en uppfattning om hur offentlig sektor förbrukar medel och presterar. Det ger helt andra möjligheter till insyn och delaktighet i den verksamhet som finansieras med offentliga medel. Tidigare var sådana analyser mycket tidskrävande och krävde inblandning av ett stort antal personer.

Ett tredje skäl är att offentlig sektors egen tillgång till information från andra offentliga organisationer skulle förenklas.

Detta är tre tungt vägande orsaker för att från statens sida skapa principer för hur offentlig verksamhet bör dela med sig av den digitala information de har idag. I USA har en grupp har banat vägen för en samling principer för hur offentlig information bör delas under namnet OpenGovData. Jag har översatt dessa principer med avseende på digital information och anpassat vissa punkter för svenska förhållanden nedan.

Principer

För att klassificeras som öppen digital offentlig information skall information vara:

1. Komplett
   Information som inte innehåller personuppgifter eller lyder under sekretess görs tillgänglig i så stor omfattning som möjligt. Detta gäller särskilt databaser med material som skulle kunna vidareförädlas.
2. Primär
   Information skall så långt det är möjligt tillhandahållas i orginalformatet. Bild- och videomaterial skall tillhandahållas i högsta möjliga upplösning för att möjliggöra vidareförädling.
3. Aktuell
   Information skall tillgängliggöras så snabbt som möjligt så att värdet av den inte försvinner. Det bör finnas mekanismer för att automatiskt kunna få information om uppdateringar.
4. Tillgänglig
   Information görs tillgänglig för så många användare som möjligt för så många ändamål som möjligt.
5. Maskintolkningsbar
   Informationen är strukturerad på ett sätt som möjliggör maskinell bearbetning och samkörning med andra register. Detta förutsätter elektroniska identifierare, beskrivningar av strukturmodeller och så låg teknisk komplexitet i formatet som möjligt.
6. Fri
   Informationen är tillgänglig för alla utan krav på betalning, licensvillkor eller registreringsförfaranden.
7. I ett öppet format
   Det format informationen lämnas i följer en öppen standard (se definition i European Interoperability Framework 1.0 s. 9), alternativt är dokumentationen till fomatet fritt tillgänglig och fri från patentlicensvillkor.

Många kanske reagerar på att informationen skall vara tillgänglig utan kostnad. Det är en avgörande faktor för att någon skall kunna testa en affärsidé. Att utveckla en tjänst som på sikt skulle kunna skapa intäkter kräver idag i princip enbart en begagnad laptop och kunskap. Därför blir även trösklar i form av små avgifter för tillgång till material hinder för nyföretagande på offentlig information. Vidare så skapar betalningsmekanismen en trögrörlighet (och administrativ börda). Initativet 24h business camp har en gång för alla visat vad drivna människor med begagnade laptops kan åstadkomma över en helg.

I England har man i lyckats starta intressanta projekt runt transparens och insyn i offentlig verksamhet. Se bl.a:

• Barcamp UK GovWeb 09: En intensiv workshop där massor av människor möts för att se hur offentlig förvaltning online skulle kunna utformas. Deltagare inkluderar offentlig förvaltning, privatpersoner, konsulter och andra (skulle vara intressant att se om liknande kunde genomföras i sverige…).
• Show us a better way: Tävling som brittiska staten (via Power of Information Task Force) anordnat för att se vilka tjänster som kan skapas mot offentlig information.
• They work for you (del av mySociety.org): Transparens genom att samla in och möjliggöra diskussion runt politiska förslag.
• Fixmystreet.com (med fritt kartmaterial från Ordnance Survey): Medborgare hjälper kommunen hitta problem med vägar i området.

I Sverige har vi idag en hel del informationsresurser som inte är tillgängliga på ett enkelt sätt. Kartinformation är ett område som fått kritik för att staten via Metria bedriver osund konkurrens (se artikeln Myndigheter anklagas för osund konkurrens i Computer Sweden).

Det finns gott om andra offentliga informationsresurser som väntar på att frigöras, företag som kan bildas och nya tjänster som kan skapas. Det är dags att frigöra offentlig digital information!

(Enligt genomförandedatabasen (sök på 32003L0098) anses PSI-direktivet genomfört i: 1949:105 Tryckfrihetsförordningen,1974:152 Regeringsformen, 1980:100 Sekretesslagen, 1986:223 Förvaltningslagen, 1992:191 Avgiftsförordning, 1994:1383, 1995:1322 och 2008:31).

Ian Rogers är inne på samma spår i sin presentation från Grammy Northwest MusicTech Summit. I korthet kan man säga lite vad man vill om hälsan i musikbranschen, beroende på vilken statistik man tittar på. Att skivförsäljning minskar är det förmodligen ingen som ifrågasätter. Du kan ju inte spela en CD på din mp3-spelare. Mer intressant är det att titta på lite andra mätvärden. Några highlights:

• Musikkonsumtionen ökar kraftigt. 53 miljoner sålda iPods 2007 (en ökning med nära 60%) återspeglar ett stort musikintresse bland många.
• Under 2007 uppmättes 1.6 miljarder köpbeslut för musik, 300 miljoner fler än de 1.3 miljarder köpbeslut som togs 2006. Många är alltså villiga att betala för musik.
• I nordamerika var det 2007 all-time-high (för nionde året i rad) i intäkter i konsertindustrin (se Forbes: Another Record Year For The Concert Industry) med en omsättning på nära 4 miljarder dollar.

Ian fortsätter med att titta på branschen ur ett annat perspektiv än börsvärdet för enskilda skivbolag. När det kommer till möjligheterna för artister att tjäna pengar på sin musik verkar det finnas stora möjligheter med nätet som plattform. När artister själva hanterar releaser verkar det gå riktigt fort för många att komma upp i intäkter som motsvarar vad man tidigare fick ut från ett skivbolag. Även för artister som inte är lika etablerade som de som provat nya sätt att distribuera sin musik.

Uppenbarligen är framtiden ljus för både artister och musikkonsumenter, men det finns kanske en del att göra på skivbolagssidan…

[...] But the problems confronting counterterrorism analysts are vastly more difficult. Automated identification of terrorists through data mining (or any other known methodology) is neither feasible as an objective nor desirable as a goal of technology development efforts.

One reason is that collecting and examining information to inhibit terrorists inevitably conflicts with efforts to protect individual privacy. And when privacy is breached, the damage is real.

Men, än mer intressant är det rekommendationer som ges för anti-terrorisminriktade informationshanteringsinsatser:

Recomendation 1: U.S. government agencies should be required to follow a systematic process (such as the one described in the framework proposed in Chapter 2) to evaluate the effectiveness, lawfulness, and consistency with U.S. values of every information-based program, whether classified or unclassified, for detecting and countering terrorists before it can be deployed, and periodically thereafter. (min fetstil)

Man vill alltså säkerställa att att dessa aktiviteter ger resultat och inte enbart genomförs för att det går. I detaljerna framgår att processen för att införa ett program skall baseras på tester med syntetisk data i liten skala för att bevisa att det finns en nytta innan man får genomföra programmet “på riktigt”.

Nyttoanalysen verkar saknas (eller i varjefall hemlighållts) i vår lokala FRA-debatt.

Mer om rapporten finns även på CNET News under rubriken Government report: Data mining doesn’t work well och dokumentet, Protecting Individual Privacy in the Struggle Against Terrorists: A Framework for Assessment finns här. Se även sammanfattningen (i PDF-format).

Mot bakgrund av detta var det intressant att höra Lawrence Lessig, professor i juridik på Stanford i denna paneldiskussion som finns att beskåda på Google video:

Ungefär 4:30 in i videon nämner han att han på en middag träffade Richard Clarke och frågade om det finns ett motsvarande lagförslag som väntar på en cyberattack innan det presenteras. “Självklart finns det det” svarade Clarke.

Man kan bara spekulera vilka rättigheter det lagförslaget kommer att ge amerikanska myndigheter att avlyssna IP-trafik. FRA-lagen torde vara en fjärt i jämförelse…

Man kan också undra vad som skulle ske i FRA-debatten om en storskalig internetattack skedde i USA? Hur skulle det påverkat riksdagsledamöter och opinion i Sverige om det skedde innan FRA-lagen presenterades?

Kan FRA även berätta om fyra misslyckanden där t.ex. insamlad information visat sig vara felaktig och därmed lett till felaktiga beslut, alternativt att insamlad överskottsinformation hanterats på ett felaktigt sätt?

Samtidigt är detta farligt nära att bedriva politik. FRA är en utförarmyndighet och det borde vara uppdragsgivarna som i sådana fall skulle berätta hur myndigheten stöttat dem i deras arbete. För några år sedan var det en stor debatt om att myndighetschefer skulle hålla sig undan från bedriva politik. Någon kommer att nypa någon i örat snart.