Konsten att begränsa tillgången till kulturarvet
Efter att jag lanserade opengov.se har det ramlat in en hel del förslag på datakällor (över 30 i dagsläget). En av dem som dök upp häromdagen – Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöbild – är extra intressant. För en del av fotografierna som ingår i samlingen har upphovsrätten löpt ut. Dessa har digitaliserats och föredömligt lagts ut på Flickr Commons, förvisso i låg upplösning. Så långt allt väl och initiativet förtjänar en klapp på myndighetaxeln.
Men tittar man på det finstilta finns det en del saker som inte är så bra. Riksantikvarieämbetet har begränsat användningen av de lågupplösta bilderna till “privat och ideellt bruk”. För de företag som skulle vilja tjäna pengar på att använda bilderna i sin verksamhet, eller för att skapa nya affärsmöjligheter hänvisas istället till en prislista. Detsamma gäller om du vill använda högupplösa versioner av bilderna (vilket är ett krav om de skall användas i tryckta produkter av något slag). Prislistan varierar beroende på användningssätt, geografisk spridning, storlex, upplaga med mera och bidrar till att göra ett belsut om användning komplicerad.
Några exempel:
- Användning av en bild i annons på “första sidan” på en webbplats i lågupplöst form: 4600 kr (gäller ett år)
- Användning av en bild på en halvsida i en reklambroschyr: 1800 kr (för en mindre upplaga).
Utöver kostnaderna för de högupplösta versionerna och kommersiell användning finns det ytterligare villkor. För de lågupplösta bilderna på Flickr Commons måste du länka tillbaka till bildens sidan på Flickr (som t.ex. i bilden ovan) när du använder den i webbsammanhang.
Varför har Riksantikvarieämbetet lagt ner så mycket tid på att göra det så svårt att använda material där upphovrätten löpt ut?
Ja, du pekar på en rad olika otydligheter som vi på RAÄ är väldigt medvetna om. Det är nämligen en utomordentligt svår konst att göra kulturarvet mer tillgängligt! RAÄ har under flera år jobbat med öka tillgängligheten till vår information. Under de senaste 5-6 åren har nya teknologier, nya kulturella beteenden, en förändrad syn på myndigheter, e-förvaltningstankarnas konsekvenser för minnesinstitutioner etc skärpt behovet att modernisera myndighetens arbete. Det blir allt tydligare att vi står inför ett vägval, sitta still eller röra på påkarna. Myndigheter ska ha koll på vad som händer i världen och ska agera utifrån förändrade förutsättningar. Ett icke-val är ingen väg att gå, det har redan genererat tillräckligt med otydlighet. Som du redan märkt…
Utifrån förstår jag att RAÄ verkar kluddigt. Vi har å ena sidan regler för bildanvändning som inte fullt ut rimmar med lagstiftningen, å andra sidan har vi lagt ut bilder på The Commons på Flickr och uppfattas på många håll som nåt sorts progressiva. Just Flickr-satsningen är ett (bland flera) pilotprojekt med syfte till att pröva vingarna för vad som händer när en myndighet möter social media. Rösterna från omvärlden är i stort sett genomgående väldigt positiva. Vi får många hejarop, även från myndighetsfolk, som ser poängen med öppenhet och hur medborgarnas förväntningar på offentliga institutioner förändras. Samtidigt finns det en på en del håll skepsis till att till exempel social media ska tillåtas påverka synsätt och arbetssätt. Och även en hel del invändningar mot vad en öppenhet kan få för juridiska konsekvenser. Hittills har vi inte funnit något i juridiken som stoppar en ökad öppenhet.
Så vad gör vi nu då: Nästa vecka drar vi igång ett internt projekt för att få till ett förtydligande kring vår information. Vi tror att vi kommer jobba med tre frågepaket:
- värdegrunder/uppdrag/vad vill RAÄ/ kopplat till vad som händer utanför institutionsväggarna,
- juridik, vad är klart olagligt, vad är juridisk okomplicerat (exempelvis bilder med utgången skyddstid, textinformation etc), vad ligger i en gråzon, vad är rättsligt prövat, vad är inte prövat, m.m.
- värden: vilka värden är centrala för att realisera myndighetens uppdrag, är det att försöka tjäna pengar på vår information, eller finns det andra värden vi ska fokusera hårdare på att realisera, som exempelvis upplevelser, kunskaps/lärandeprocesser.
(Hojta gärna till om idéer på hur vi ska jobba!)
Arbetet ska landa i en intern policy, som förhoppningsvis kan vara till nytta för fler.
Vårt lilla dilemma är att vi har väldigt få inhemska case att falla tillbaka på vad gäller frågor om öppenhet etc. Vi får därför slita ganska mycket skosulor men å andra sidan har vi en verksledning som ställer upp med nya skor!
Slutligen ett förtydligande: Bilderna på Flickr Commons med utgången skyddstid är fria att använda, även kommersiellt. Däremot tar vi idag ut en administrativ kostnad för att ta fram högupplöst material. Vi vill mycket riktigt att man länkar tillbaka till Flickr även om det inte är något krav. Tanken är att ge fler möjligheten att upptäcka de bilder vi tillgängliggjort. Som sagt: inget krav, bara ett önskemål från vår sida.
Skulle bara tillägga att jag, Lars Lundqvist jobbar på Riksantikvarieämbetet, med att göra kulturarvet tillgängligt och användbart via internet.
[...] i Flickr Commons. Förra veckan skrev Peter Krantz ett inlägg på sin blogg med rubriken Konsten att begränsa tillgången till kulturarvet. Peter Kratzs kritik var: Men tittar man på det finstilta finns det en del saker som inte är så [...]
Så, Lars Lundqvist, vi medborgare skulle alltså kunna starta ett privat initiativ där vi licensierar alla bilder i högsta upplösning och publicerar dessa fritt på Internet? Upphvosrätten har ju för länge sedan gått ut vad jag förstår. Är det syftet med denna aktion?
[...] och brännbar och det finns en spännande pågående diskussion, några axplock finns här och här. Allt känns ganska svårt att greppa och många institutioner känner att det är enklare att inte [...]