Om avstängning från internet som straff vid fildelning
På senare tid har det förekommit flera debattartiklar där avstängning av internetabonnemang föreslås som straff vid exempelvis piratkopiering. Senast jag läste det var i Carl-Johan Bonniers debattinlägg i DN 16/11 2007.
Det har även förekommit att universitet och högskolor självmant stängt av studenter från internet efter påtryckningar från skivbolag (se även Oscar Swartz: Studentrevolt 2006, ja tack!).
På ytan kanske det låter som en bra idé att någon som begår ett brott med hjälp av internet skall straffas genom att undanta det som uppfattas som själva verktyget för brottet. Borrar man bara lite djupere inser man att det finns flera frågor som pekar på att detta är demokratifientligt och svårgenomförbart. Följande frågor bör man fundera igenom innan man förespråkar internetavstängning som straffåtgärd:
- Är det rimligt att alla medlemmar i ett hushåll förlorar tillgången till internet för att en person i familjen använt anslutningen för upphovsrättsbrott? För många är tillgången till internet en möjlighet att använda offentliga tjänster, studera och delta i den offentliga debatten.
- Skall personen bli avstängd från enbart den aktuella internetleverantören? I så fall är straffet meningslöst eftersom den då kan byta till en annan leverantör.
- Skall personen bli svartlistad hos samtliga internetleverantörer? Det kräver i såfall att man upprättar ett register. Detta skulle då innehålla personuppgifter kopplade till brott. Vem skulle ansvara för det registret?
- Hur länge skall personen bli avstängd?
- Skall närstående (maka, make, sambo, barn) också förbjudas att teckna abonnemang? Om inte blir straffet i princip verkningslöst. Ur internetleverantörens marknadsperspektiv borde detta inte vara särskilt lockande.
- Hur skall avstängning ske för personer som har bredband via bostadsrättsförening eller liknande? Det får antas vara orimligt att avstänga en hel fastighet. Kommer föreningens styrelse att känna till om den enskilde medlemmen stängs av? Är det rimligt att en stor del människor i brottslingens omdelbara närhet får information om brott?
- Skall personen stängas av från alla typer av internetåtkomst? Internetåtkomst kan ju ske via modem på det fasta telefonnätet eller via de flesta mobilabonnemang eller via tillgång på arbetsplatsen.
- Trenden går mot att allt fler hushåll har telefonin via bedbandsanslutningen. Skall tjänsten telefoni också försvinna om man blir avstängd? Vad gäller för andra tjänster som tillhandahålls via bredband?
- Vad gäller för personer som fildelar via uppkoppling på arbetsplatsen? Skall en myndighet stängas av om en medarbetare fildelat?
- Om jag köper en trådlös accesspunkt och installerar den hemma så kan jag och de uppskattningsvis 25 hushåll inom täckningsradien få tillgång till internet genom min internetuppkoppling. Om någon annan fildelar över den uppkopplingen, skall jag då stängas av?
Det blir ju såklart ohållbart när man ser på dessa frågor. Kopplingen mellan en IP-adress (som någon kan fånga i samband med att man jagar fildelare), och en fysisk person är mycket svag. Jämförelsen med registreringsnummer på bilar haltar kraftigt.
Problemet är att internet är lika mycket verktyg för brott som Postens brevutdelning, det fasta telefonnätet och vårt allmänna vägnät är. Och det verkar vara lika svårt att i praktiken utestänga någon från nätet som det är att att utestänga någon från att skicka vykort med knark.
Idén om avstängning av internetuppkopplingen måste ha kommit från någon med riktigt dålig kunskap om de grundläggande principerna för internetkommunikation.
Dock är det glädjande att det på senare tid kommit fram en del politiker som verkar ha förstått problematiken.
Uppdatering: Christoffer Fjellner verkar ha lyckats föra in en skrivelse som försvårar för EU:s medlemsländer att använda detta som straff.
Uppdatering 2: Nu är det skarpt läge. Ingen verkar ha debatterat frågan. Oscar Swartz skriver till Åsa Torstensson, Henrik Alexandersson uppmanar till aktion.
Vad tycker du?